eos80d

(Inlägg 1)
Vecka 26 2019 kommer jag minnas för resten av mitt liv. Så mycket positivt på mindre än 7 dagar gör mig nästan mållös. Men tänker hur som helst försöka återberätta vad som hänt utan att skriva en roman. Eftersom jag känner mig själv och min oförmåga att berätta kortfattat så tänker jag dela upp min berättelse på flera inlägg.

Det började i onsdag då jag med något bultande hjärta tog mig till Lisebergs stora scen med en beviljad fotoackreditering till Dee Snider. Alltid nervöst och pirrigt att komma till ett nytt ställe och inte riktigt veta vart man ska gå, vem man ska prata med och hur allting över huvud taget går till. Jag var därför ute i god tid och strosade runt i området och bara njöt av tillvaron.

I diket var det trångt, riktigt trångt och jag förvånades över att så många fotografer ackrediterats. Tänkte (självkritisk som jag är) att det nog, trots att jag tidigare fått till mig annat, inte är så svårt att få beviljad ansökan på Liseberg. Mitt första besök i diket framför Stora scenen förevigades av vännen, samarbetspartnern och f d kollegan Vicky.

Tre låtar i diket och sedan resten av konserten ute bland publiken. Allt var så mycket bättre än jag förväntat. Dee Snider höll sin röst på toppnivå (grym sångare) och både Snider och musiker hade massor av energi och spelglädje. Nya låtar blandades med gamla klassiker och jag kastades tillbaka till min ungdom när låtar som ”I wanna Rock!”, ”Burn in hell” och ”We’re not gonna take it” spelades. Suveränt!
Åkte hem på moln av tillfredsställelse och egoboost fick jag flera gånger om följande dag då flera i bandet (inkl. Snider) gillade mina bilder. Mina bilder blev både kommenterade och delade av musiker i bandet. Kändes grymt kul!